Före Hässelby

Sådär, då var min nya karriär som elitidrottsman återinledd. I söndags bar det iväg för allt vad tygen höll. Jag talar om Hässelbyloppet och jag talar om härlig enkel löpning. En mils löpning handlade det om, mestadels på asfalt. Jag ska berätta lite till om årets stora event så att alla som följer min välbesökta blogg med stort intresse ska få sitt lysmäte.

Innan man ger sig av på ett längre lopp är det oerhört viktigt med träning. Om man inte tränar ordentligt riskerar man annars allt ifrån krampande muskler till hjärtattack, fast det är kanske ungefär samma sak – måste fråga Sessan. Därför började jag elitträna redan för en och en halv månad sedan, eller var det två. Hur som haver så har jag sprungit slavisk varannan dag, utom då jag varit för trött, för mätt eller haft ont. Jag har sprungit både långt och snabbt. En gång sprang jag hela åtta kilometer och sedan gjorde jag det en gång till. För det mesta sprang jag bara fem kilometer, men i hög fart. Det är viktigt att träna fart så att man inte blir en såskopp på milen. En gång tränade jag intervaller också, fast det blev bara en intervall för sedan fick jag ont. Jag hade ganska ont i flera dagar och jag var en stund orolig att det inte skulle bli någon mil i Hässelby. Mårten kom på besök en härlig söndag och vi sprang tillsammans i fem kilometer, eller rättare sagt så sprang vi tillsammans i ungefär 2,5 kilometer sedan sa han åt mig att springa fortare och då gjorde jag det. Före loppet tog jag det ganska lugnt för det är viktigt att vara ordentligt utvilad före en tävling. Så analkades dagen med stort H.

Innan man ger sig av på ett längre lopp är det oerhört viktigt med uppladdning. Det gäller att förbereda både sin kropp och sitt psyke ordentligt för den kommande påfrestningen. Dagen före tävlingsdagen sprang jag ingenting, bara till affären och handlande strax före stängningsdags för det hade vi glömt göra tidigare. Vi åt jättegod mat, en härlig pizza Verona med skinka, lök och paprika och sedan gick jag och la mig i sängen och värmde upp mina muskler ordentligt innan jag avslutade med fem timmars meditativ avslappning i form av djup, drömlös sömn. På morgonen hade jag fruktansvärt ont i magen och satt fast en kvart, skojar inte, på toaletten. Åt en gedigen frukost med två mackor utan pålägg och en kopp kaffe. Så kom jag på att jag borde dricka också så jag drack ett stort glas vatten med salt och socker – det kallar jag sportdryck det. Så bar det av mot Sherwodskogen eller Hässelby som det mer riktigt kallas. Nummerlapp med, hejarklack med och t.o.m. skorna. Det är vad jag kallar perfekt uppladdning och mental förberedelse det.